Fiaskot föder bara förlorare

Hemkommen från Köpenhamn försöker jag samla ihop intrycken, det råder inget tvivel om att det är ett tragiskt misslyckande att inte kunna enas om ett avtal som skulle kunna rädda klimatet. De viktigaste uppgifterna är inte lösta En historisk möjlighet gått till spillo. För att nå tvågradersmålet krävs att världen minskar utsläppen radikalt redan nu, detta kommer knappast att ske.

Men det är också ett misslyckande för världssamfundets förmåga att lösa gemensamma utmaningar. Färre och färre kommer sätta sin tilltro till globala lösningar på globala problem. Och tyvärr kommer andra arenor bli viktigare än FN systemet för att lösa gemensamma utmaningar. En utveckling som kommer slå hårdast mot små länder som Sverige.

Det är naturligtvis lätt at vara efterklok, men det är uppenbart att det begåtts flera avgörande misstag av såväl den svenska regeringen som det danska ordförandeskapet. Genom att prata ner förväntningarna och öppna för ett icke bindande avtal har möjligheterna att få fram ett avtal undergrävts. EU underskattade också den växande förtroendeklyftan mellan de fattiga och rika länderna. För lite har gjorts för att överbrygga motsättningar och underlätta förhandlingarna, fortsätter

Vi har inte råd at vänta ett år bara för at då ta ännu ett av dessa ändlösa ”första steg”. En historisk möjlighet är försvunnen, nu krävs det nya ansträngningar för att klara klimatutmaningen, det måste vara slut på utpekandet av alla andra som problem och början på handling och ett nytt ledarskap.

Köpenhamn på väg mot misslyckande

Just nu pekar det mesta på en urvattnad deklaration, en ”Copenhagen accord” fjärran från de mål som sattes upp för mötet redan på Bali.
Formerna för ett avtal här i Köpenhamn diskuteras in i det sista. Från början har diskussionerna gällt om det ska bli ett juridiskt bindande avtal eller ett politiskt bindande avtal som leder fram till ett juridiskt bindande avtal i takt med att lagstiftningsprocessen i framförallt USA klarar att leverera.
Om det istället för ett avtal endast blir en politisk deklaration är detta naturligtvis ett stort misslyckande. Hela poängen med COP15 är ju att förhandla fram efterföljaren till det juridiskt bindande Kyotoavtalet. Redan problemen med att här i Köpenhamn få fram ett juridiskt bindande avtal måste se som ett bakslag. Men att helt lämna avtalstexter bakom sig och övergå till en deklaration löser inte klimatproblemen och skulle innebära ett enormt misslyckande för hela processen.

Läs mer på DN här, här, här och här.
Läs mer på SVD här och här
Läs mer på Expressen här, här och här

Hopp eller hopplöshet?

Det var en närmast apokalyptisk känsla att gå in i Bella Centret idag. Motorvägen var avstängd för Obamas ankomst. Närmast folktomt och vintervindarna blåste vinande i kinderna. I fjärran, utom synhåll men hörbara hördes protestrop från de utkörda frivilligorganisationerna. Idag avgörs det. Ska världssamfundet klara att leverera ett svar på en av vår tids största utmaningar, eller ska det bara bli ännu ett möte, ännu en deklaration och ännu en variant av en färdplan mot ingenstans. Jag hoppas fortfarande, men har blivit lite mer pessimistisk om mötets förmåga att leverera resultat. Det blir med all säkerhet ett avtal, men kommer det ta oss viktiga steg mot problemets lösning? Det är betydligt mer osäkert.

PES leaders appeal to EU to unilaterally lower emissions by 30%

Gemensamt uttalande från vårt europeiska möte där jag representerade Sverige:

Socialist and social democratic party leaders, environment ministers, Members of Parliament and opinion formers from across the EU meet yesterday evening for high level round table discussions in Copenhagen at the Bella Centre.

The round table participants agreed that Climate Change and the economic crisis need to be addressed together and solutions must include a social dimension.

Poul Nyrup Rasmussen, President of the Party of European Socialists (PES), summed up the discussions: “The governments must agree on a framework for a global agreement with binding emission reduction targets for developed countries and clear commitments by emerging economies. We need a binding roadmap to finalise a climate change contract and Europe should take the lead. The PES round table is calling on the EU to unilaterally decide to reduce their emissions by 30% by 2020."

“Climate policy is also a social policy. We urge all participants in Copenhagen to include in the agreement a strategy to protect the most vulnerable in developing, emerging, but also developed countries from climate change. COP15 needs to agree on a fair transition based on solidarity and make sufficient funding for developing countries available.”

“Climate change and the economic crisis need to be tackled together. We need to agree on funding to secure investment to fight unemployment and to guarantee a fair restructuring of brown jobs to green economies.”

“A financial transaction tax would allow us to support green growth and to undergo a fair transition to a greener and more social Europe and planet.”

Konferensens ordförande avgår

Connie Hedegaard som fram tills nu lett miljökonferensen i Köpenhamn avgår och byts ut mot Danmarks statminister Rasmussen. Detta sker samtidigt som högnivådelen startar och Hedegaard övergår nu till en slags rådgivande roll. Betydelsen av avgången tonas ner, men i själva verket ska nog Hedegaards avgång tolkas som ett sätt att försöka överbrygga den klyfta som vuxit fram mellan EU och flera utvecklingsländer. Connie Hedegaard har fått utså hård kritik för sitt sätt att leda mötet från flera utvecklingsländer och avgången kan knappast betraktas som en framgång för de politiska förberedelserna av konferensen.

Högnivådelen startas

Nu börjar högnivådelen på klimatkonferensen, och nu är jag på plats i Bella Center strax utanför Köpenhamn. Tyvärr lider mötet av underorganisering och en hel del förvirring. FN har ackrediterat 45 000 personer, medan lokalerna endast klarar av 15 000. Detta har lett till att ett sort antal frivilligorganisationer helt sonika har vägrats tillträde till mötet. Inpasseringen har också stundtals varit mer än kaotiskt och många har tvingats vända i dörren. Knappast acceptabelt från en konferens som har planerats i åratal.

Eu omkört av Ryssland och japan?

Världen håller andan. Ska Köpenhamnsmötet bli den framgång som världen är i så stort behov av? Redan för ett år sedan sade statsministern att det inte skulle bli något bindande avtal. Igår tågade U-länderna ut ur förhandlingslokalerna, på just den frågan: Ska det bli en fortsättning på det bindande Kyotoavtalet? I stället för att ta ledningen skruvade statsministern ned förväntningarna. Ett bristande ledarskap som skapat en klyfta mellan I- och U- länderna

Statsministerns och EU:s självbild är att man leder utvecklingen och leder förhandlingarna. Det är en bild som tyvärr blir mer och mer ihålig för varje dag som går. EU lovar i förhandlingarna endast 20 % minskningar av utsläppen och har redan sprungits om av japan och ryssland som lovar 25 % minskningar. Reinfeldts ovilja och oförmåga att vid rådsmötet höja EU:s bud har lett till att fossilgaslandet ryssland nu lovar större minskningar av koldioxidutsläppen än EU.